Det har ju gått några veckor sen bröllopet, så nu känns det som att det är dags att blogga om det!

Dagen innan så var vi festlokalen från ca 10:00. Vi försökte komma på ett bra sätt för borden att stå, vilket inte var det lättaste! Till slut fick vi dock ihop det och det blev superbra! När vi äntligen fått ihop allt blev det dags att duka och göra det fint. Vi fick lite panik först, eftersom vi inte hittade matchade stolar, men till slut löste sig det också ;) Jag fick även tänka om rejält när det gällde min fina bordsplacering som jag jobbat länge på, men det är tur att jag är van att vara flexibel ;)

Såhär såg det ut:

När vi äntligen var klara med allt åkte vi hem och hade en lugn kväll. Vi tittade på typ 5 HIMYM-avsnitt och kände båda två att vi började bli nervösa. Den känslan kvällen innan var helt sjuk, både härlig och nervpirrande samtidigt. Vi gick och la oss runt 12-tiden och kunde båda förvånansvärt somna.

På bröllopsdagen vaknade vi runt 9, åt frukost tillsammans och tog det lugnt en stund. Allt kändes mest overkligt, som att vi faktiskt inte skulle gifta oss den dagen ;) Strax innan 11 skjutsade Andreas ner mig, Amanda och vår air-conditioner till frisören. Det var ju årets varmaste dag, så frisören rekommenderade att vi skulle ha med oss den för att jag inte skulle dö i torken under dagen. Andreas släppte av oss där och sen skulle vi inte ses förrän i kyrkan. Jag var tvungen att dra till med kommentaren: "jag är hon i vitt", bara för att det var kul ;) Hos frisören var också Sofia och Andréa. Vi började direkt med mitt hår eftersom jag har så tjockt hår + att jag hade löshår i. Jag fick håret upprullat på spolar och sen började en väldigt varm timme i torken. Under tiden fixade mina tärnor sig iordning. Strax efter 12 kom mamma förbi med varsin sallad till oss, så att vi skulle orka hela dagen. Hon hade även med sig en flaska alkoholfri champange. Jag är ganska känslig vad det gäller alkohol och ville inte riskera att få världens magknip vid vigseln, därför bestämde jag mig för att inte dricka något förrän det var över. Vid ett-tiden gick Amanda över till blomsteraffären och hämtade min bukett. Den var helt underbar!

 Jag var klar med håret strax efter två och efter det sminkade Andréa mig. Sminket var klart runt 14:45, men eftersom det var så varmt ville jag inte sätta på mig brudklänningen än. Det var nog här nerverna kickade in rejält, för just den här stunden på dagen känns mest som att jag var i en dimma. Ungefär som att jag stod utanför min kropp och bara rörde mig mekaniskt. Det var en helt sjuk känsla. Typ 15:10 satte jag på mig klänningen och strax därefter kom mamma och pappa som skulle skjutsa oss till kyrkan. Jag fick åka i pappas mustang eftersom det var den enda bilen som hade luft-konditionering, så det var himla snällt! När vi åkte iväg i bilen var jag så himla nervös! Allt var bara helt suddigt och jag kände mig helt borta. Pappa körde hela vägen fram till kyrktrappan för att jag inte skulle ha så långt att gå och när jag klev ur bilen stod Carins föräldrar där utanför. De ville bara kika och se hur jag såg ut, himla gulligt tycker jag!

När jag gick upp för kyrktrappan såg jag Andreas stå där i sin snygga kostym och då kändes det faktiskt som att det var på riktigt! Han var så himla stilig och jag blev alldeles varm av att tänka på att vi snart skulle bli man och hustru. Vi gick in i sakristian med hela brudföljet som bestod av: Sofia, Andréa och Amanda som var tärnor och Robin (Mapa) som var best-man. Prästen kom och frågade hur allt kändes och även då var allt som i ett töcken. Till slut sa prästen iaf att det var dags, så han och brudföljet gick ut i kyrkgången och då började klockorna att ringa. När jag och Andreas hörde det stod vi och smyg-kikade ut och sa till varandra hur nervösa vi var och att vi funderade på att springa därifrån ;) Till slut började iaf bröllopsmarschen spela och vi gick in. Uppriktigt sagt minns jag inte hur det kändes, bara att jag inte visste åt vilket håll jag skulle titta, så jag bestämde mig för att titta rakt in i väggen ovanför altaret. Himla bra val tror jag ;)

När vi kommit fram till altaret började prästen att prata och nästan genast var det dags för Andréa att sjunga en av de två låtarna vi hade bestämt. Hon började med: "When you say nothing at all", så himla fin låt och jag kände hur tårarna brände bakom ögonen, men jag ville inte gråta, så jag ansträngde mig och blinkade bort dem. 

Efter sången var det dags för prästen att välsigna ringen, vi fick säga löftena till varandra och sen var det dags för Andreas att sätta på mig ringen och efter att prästen förklarat oss man och hustru fick vi pussas lite också ;)

Sen blev det dags för Andréa att sjunga igen och den här gången blev det: "Du är allt". Fick även här hålla mig ifrån att inte börja gråta ;)

Efter det blev det en psalm och sen var det dags för oss att gå ut och vänta i sakristian, innan vi traskade ut på kyrktrappan.

Till kyrktrappan hade vår underbara toastmaster Carin fixat med såpbubblor till alla gäster, det blev helt underbart fint!

Tar resten av dagen i ett annat inlägg, blir så himla långt annars ;)